Avundsjuk...

...är jag på Emil och Julie-Ella som ska till Stockholm och springa i helgen. Jag skulle så gärna vilja att det var jag som stod på startlinjen i morgon, med fjärilar i magen, slita backe upp och backe ner, och känna mig så sjukt nöjd när jag kommit i mål. Men inte den här gången. Nu får jag i stället önska alla andra lycka till. Hoppas bara att Emil lyckas tämja sina fjärilar.. Lyckades med det så himla bra i somras. Denna gången blir det nog värre. Börjar redan känna igen vissa tecken på fjolårets löparångest. Den som lever får se. Trevligt ska det bli i vilket fall som helst. Ska bli toppen att också återse ljuvliga sommarkompisar. Och lika ljuvlig systerfamilj. Låter som en toppenhelg, eller hur?

Alla vill väl vara bäst någon gång...

För egen del tycker jag det är fantastisk roligt att vara bäst. Jag är absolut inte bäst i alla sammanhang, men tack och lov är jag det ibland. Bäst på saker, kanske inte världsbäst, men ändå bäst i just det sammanhanget. Jag tror att man kan hitta ett sammanhang för alla. Att alla någon gång kan känna att man lyckats särskilt bra. Jag vet att många runt omkring mig tycker att jag är för tävlingsinriktad, och ja, jag gillar tävlingar. Tycker om när det är spännande. Gillar även när böcker och filmer är spännande. Men tävlingar för mig betyder inte alltid att vinna över alla andra. Det är också att vinna över sig själv.

Idag har jag hejat fram eleverna på vår skola i friidrott. Det är så himla kul att se tjejer och killar våga övervinna sin rädsla för att springa häck, fixa den där trixiga tekniken med tresteg, slå personliga rekord, få bästa resultatet för dagen, vad som helst. Idag igen slår det mig hur viktigt att man i skolan försöker vara så breda som möjligt och hittar på varierade saker att göra. Så att även den med myror i brallan får vara bra, och inte alltid känna att man inte kan sitta still och lyssna.

Vissa grå moln på himlen fanns det också, det finns tyvärr en del som inte inser att tävlingar inte bara är att vinna över andra. De kan säga och göra dumma saker. Det gör mig så arg och jag vill helst bara radera dem från världskartan, just då. Några snack om vad som är viktigt i livet och vad man ska lägga vikt vid har jag också haft idag. Att vara bäst betyder som sagt inte att vinna över alla andra, man kan nämligen också vara bäst i snällhet och ödmjuket. Och i att ställa upp för andra och göra sitt eget bästa.

Inte roligt jämt

Jag har ett omöjligt uppdrag på mitt arbete. Vi ska se till att ALLA elever lämnar oss med betyg så att de kan gå vidare till gymnasiet. Helst ska de ju också ha lite kunskaper så de klarar att följa deras program på gymnasiet också. Men det får inte kosta några pengar. I alla fall inte några extra. Så om man råkar få en klass där svårigheterna är extra många och det råkar sammanfalla med ett år då vi fått fler yngre än äldre elever på skolan, dvs mindre pengar in, så är det otur för oss. Och framför allt för eleverna. För hur man än vrider och vänder på sig kan man inte sitta bredvid mer än en, möjligtvis två, i taget. Det är som ett sådant där spel på Liseberg där man ska slå ner upphoppande harar, så fort man hanterat en dyker tre till upp. Nu är det inte så att jag slår ner mina elever, men hoppas ni förstår liknelsen.

Men vi har varit duktiga. De senaste åren har vi hållit budget, till och med gått plus. Så det är inte vårt fel att vi har dålig ekonomi i år... Vi har lite motstridiga mål, kan man säga. Skolor ska inte vinstdrivande. Skolor ska inte gå med plus. I alla fall inte när det finns elever som saknar betyg.

Friidrottstävling i helgen

Uddevalla är inte en stad som jag gärna åker till, i alla fall inte mer än nödvändigt. Just nu verkar det dock vara nödvändigt ett par gånger om året. I juni spelar Emil och Julie-Ella handbollsturnering, i och för sig i den finaste delen av staden, nämligen Gustavsberg, och i september månad är det Lilla Bohusspelen.

I lördags var vi där och hejade fram Julie-Ella. Hon hade ett digert program, med fyra grenar. Det visade sig inte vara tillräckligt så vi körde en efteranmälning och det blev fem: 60m häck, höjdhopp, längdhopp, kast med liten boll och 300m.

Grentävlingar, prisutdelningar OCH lördagsgodis. Kan en lördag bli mycket bättre?

Julie-Ella slog personligt rekord och knäckte tre-metersgränsen!



Lekstugan - ett steg på vägen

Det blev så att förkylningen som legat och lurat sedan två veckor tillbaka bröt ut i fredags. Jag riktigt kände hur hela jag sjuknade till under lunchrasten. Feber, huvudvärk, snuva, halsont - hela konkarongen. Trots detta har vi arbetat hårt med lekstugan i helgen. Så här på höstsäsongen vet man aldrig hur många fina arbetsdagar man får så det gäller att passa på - sjukdomar eller ej.

Det har varit ett roligt slit, och roligast var när vi kunde visa barnen. De var naturligtvis inbjudna att delta i arbetet men deras uthållighet är inte riktigt i samma nivå som min - än. Nu är i alla fall den helt renskrubbad på insidan, och tack vare min kloka make som inte är lika otålig som jag bestämde vi att vi målar invändigt först till våren. Så än så länge är det lite bastukänsla, men inredningen blev riktigt mysig. Tjejerna och jag var på IKEA i lördags och handlade. Det visade sig att det blev ett Lisebergstema - vitt, rosa och grönt.

Lägg märke till den fräcka belysningen i taket

Eftersom det utvändiga underhållet är lite mer nödvändigt inför vinterns påfrestningar är det det som vi satsade på, lagat taket, skrapat och slipat fönsteröppningarna, satt in nya fönster (i plast eftersom vi även har en fotbollsplan i trädgården), snickrat ihop en ny dörr och nya bänkar på verandan. Förhoppningsvis är det bra tork i veckan så grundmålningen torkar snabbt så vi även kan måla lister och dörren.

Julie-Ella sitter bra på de nya bänkarna.

Harry Potter i Utbybergen

Till Julie-Ellas stora förtjusning damp det ner en inbjudan till Harry Potter-kalas. Så tidigare idag förvandlades vår ljuva dotter till en liten häxa. Tyvärr han vi inte riktigt fixa frisyren som vi önskade, det var friidrottsträning på morgonen nämligen. Men resultatet blev bra ändå. Nöjd liten tjej som travade iväg mot bergen och en ännu gladare tjej som kom hem några timmar senare. Verkar ha varit ett lyckat kalas.

Datornörd, c´est moi!

Idag har jag imponerat på mig själv på jobbet. Göteborgs stad har börjat med ett nytt datanätverk för skolor och förskolor. Börjat och börjat, vi hörde nog talas om att det var på gång för ett par år sedan men det är pinsamt hur lång tid allt ska ta att genomföra i skolan. Hur som helst nu är systemet färdigt för att kunna användas av elever och föräldrar "på riktigt" och då kan det vara lämpligt om vi även fyller det med något innehåll. Och det är det jag har gjort idag. Massor. Utan någon direkt handledning. Helt makalöst, känner mig som en riktig ungdom helt enkelt.

Vi gamlingar sitter och ojar oss över dessa nyheter och att vi inte kan systemet tillräckligt bra och hur ska vi kunna arbeta med detta med eleverna när ingen talat om för oss hur man gör... Inga problem. Ge tonåringar ett användarnamn och ett lösenord så löser de resten alldeles själva. Jag hann inte ens starta projektorn i datasalen förrän hela klassen var inne och hittade funktioner jag inte ens visste fanns. Många saker kan man tycka att de är helt hopplösa med, som att exempelvis inse att man måste ha med material till en lektion, men datorer kan de.

Jag brukar vara den som hoppar på nya saker och gillar förändringar, men väldigt sällan är det jag som är hetast på den tekniska fronten. Men man ska vidga sina vyer.