Ibland överträffar verkligheten fantasin. I morse vaknade minstingen tjugo i åtta och frågade när vi skulle gå upp. Jag svarade att hon gärna fick gå upp och det gjorde hon med ett skutt. Tänkte ligga kvar och dra mig lite och vaknade nästa gång en och en halv timme senare av att de två större barnen spelade Nintendo DS ihop. Lillasyrran gick det inte lika bra för så hennes humör började dala. Tänkte att det var dags att vakna till för att kunna gå upp och rensa upp i stormens efterdyningar, men då ryckte storebrorsan in och sa att de kunde byta spel, eftersom han ändå låg ganska bra till. Och minstingen lekte nöjd och glad på våningen under... Fantastisk start på morgonen.
Resten av dagen blev lika bra. Julie-Ella tävlade i Friidrottens Hus. Hoppade nytt personligt rekord i längdhopp och kom på en andra plats på 600m, fast hon tävlade i en åldersklass över henne. Så hon skuttade till bilen på väg hem.
Mamma ryckte in och hjälpte till att skjutsa barnet som var på annan träningsaktivitet, kom och lämnade honom och bytte mot den lilla som tröttnat på heja på storasyster. Och sedan bjöd hon på middag. Tur att hon finns när mannen överger familjen för ett EU-land i blivande ekonomisk kris och säkert mycket finare väder. Som dessutom tar med sig kameran fast han fått alldeles ny och superlyxig mobil. Avundsjuk jag? Nja.... Men utan kamera blev det inga häftiga bilder på den blivande idrottsstjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar