Det var inte den bästa dagen i mitt liv igår. Första motgången var när jag tappade bort min arbetsväska på vägen från skolbion tillbaka till skolan på förmiddagen. Redan då var jag på väg att börja gråta. Eftersom det skulle sätta skräck i tonåringarna med en tårögd fröken så lät jag bli.
Nästa jobbiga grej, som redan var jobbig på förhand och inget som gick fel i planeringen, var att det var en av årets längsta arbetsdagar med Öppet Hus på kvällen. Skulle hålla en presentation framför alla i aulan, men kändes konstigt att vara den som skulle göra reklam för skolan samma dag som jag tappat bort en ca 100 elevarbeten...
När äntligen dagsverket var över och jag såg fram emot att få åka hem till sängen såg jag att jag hade en himla massa missade samtal och några meddelanden. Fredrik och Emil hade åkt till akuten för att undersöka hälsenan som blivit skadad på träningen. Fick ont i hjärtat igen, för typ hundrade gången denna dag, fast nu då av medkänsla för mitt lilla hjärtegull. Hans största oro var att missa årets handbollscup som är i mellandagarna. Och så blev den dagen då ännu lite längre.
Hälsenan var inte av så vi kunde äntligen få åka hem, med en remiss för att undersöka det vidare nästa dag, men ändå. Och som en trevlig avslutning på dagen, halv elva utanför akuten, upptäckte vi att vi fått punktering på bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar