När solen mycket efterlängtat tog sig fram mellan molnen stack vi till skogs. Barnen sparkcyklade och jag sprang. Väl framme stannade tjejerna och lekte i bergen medan Emil följde med mig. Helt sorgligt nog är det inte många meter jag hänger med i hans tempo. Då när jag sprang i min ensamhet dök det upp en räv. Som den stadsmänniska jag blev jag helt till mig, jagade fram telefonen och fick några bilder. Men räven hade fräckheten att stå på fel ställe och alla bilder blev gråsvarta i motljuset. Den där solen som jag längtade så efter. Tänk om den hade gått i moln just då. Barnen som var så nära men ändå inte där. Då ville jag i alla fall visa den på kort. De blev inte så till sig över den ljusgrå fläcken. Är det någon som kan se den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar