Läskigt biobesök

Första lovdagen tillbringade vi inne i stan. Vi gjorde LITE shopping, med betoning på LITE. Tre barn under elva är inte de bästa shoppingsällskapet. Tålamodet tog slut snabbt. Helst ska man in i en affär, ta det man vill ha och ut på fem röda sekunder. Sedan är det dags för fika. Och nästan så blev det också.

Efter lunchen blev det bio. Var riktigt nervös för detta. Jag gillar inte att bryta mot några regler och blir helt svettig och nojig när jag gör det. Julie-Ella och Emil ville se Tintin, men det är 11-årsgräns på den. Thea ville se Nalle Puh och på den är det nog en 6-årsmaxgräns. Men jag kan ju inte klona mig så jag "fuskade" in de stora barnen på 11-årsgränsfilmen, medan jag och Thea såg Nalle Puh. Usch, sedan var jag livrädd att någon skulle komma på mig och slänga ut oss, eller vad de nu gör, från bion. Var himla skönt när filmerna satte igång. Men Nalle Puh var läskigare än man kunde tro. Tigers entré fick Thea att hoppa högt i biostolen. Men annars skrattade hon mest.

Även Tintin-filmen var en hit, enligt Emil och Julie-Ella. Mycket spännande, och lite läskig.

Scary Halloween

Helgen var inte så läskig som det låter. Hade en fantastiskt mysig fredag med underbar syster på besök och lite spännande deckarspel. Hela familjen och Christine spelade de klassiska brädspelet Cluedo.

Lördagen firades med bakelser, efter ännu en fotbollsturnering. Julie-Ella laddade för tjej/ häxfest.

Ellis-Bellis utnämnde sig själv till häxan kaxig. Vi sa inte direkt emot.....

Lisa för själen

Jag önskar att jag kunde lägga in ett fint fotografi, men jag får försöka beskriva bilden i stället. En helt stilla tjärn omgiven av vackra höstfärger upplysta av solnedgången och dimmor ligger som vackra slöjor över vattnet. Det är härlig höst det.

Detta var målet för vår löprunda idag. En stor skillnad mot igår då det var becksvart, blåsigt och regnigt. Så olika upplevelser, men ändå samma sköna känsla efteråt.

Har sett ett inslag på TV om äldre män som löptränat eller åkt längdskidor i hela sitt liv. När de var runt 80 år hade de lika bra hälsa som den genomsnittlige 40-åringen. Tror inte att det bara handlar om fysik. Löpning är lisa för själen. Stress och omsorgerliga bekymmer blir lättare att hantera. Min livlina just nu.

Förväntningar

Nu börjar en ny nedräkning. Fyra dagar kvar till höstlov. Förhoppningsvis blir det fint väder så vi kan vara ute mycket. Framför allt hoppas vi på långa sovmorgnar och långa och glada dagar. Och att vi ska vara hemma mycket och bara ta det lugnt. Det är mina förväntningar på lovet.

Det är dock alltid svårt med det där med förväntningar. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig och det är inte så lätt alla gånger och hantera det när man bara är fem år. Det är också svårt att veta hur mycket man ska lägga sig och styra på de där barnkalasen. Jag kan tycka att det hör till att sitta och vänta tills alla är färdiga när man äter på kalas, och att man ska vara med på lekar och annat som ordnas. Men min erfarenhet är att det inte riktigt är så för alla barn. Det har då hänt att vi fått trösta våra besvikna barn som upplever att de andra förstör deras kalas. Inte helt lätt att veta hur man ska hantera det.

Som helhet var hon dock nöjd, den stora femåringen för på söndagkvällen önskade hon att det var fredag igen. Och det är inte ofta, det brukar vara tvärtom, att helgen inte kan gå fort nog så hon får gå till dagis igen.

Nedräkning

Nu är det snart äntligen dags. För fem år sedan var det jag som hade nedräkning. Fasen vilken tid det tog innan den lilla tjejen ville börja sin nedkomst. Nu är det Thea som har nedräkning. "Alla har fyllt fem år", säger hon.

Nu fixar vi inbjudningar, placeringskort, bakar och planerar disco. Här ska firas för fullt.

Så här såg tårtan ut förra året, undrar vad det blir för någon i år.

Höstfint i trädgården

Vår trädgård har inte riktigt vårdats detta år. Tur att den inte kräver så himla mycket omsorg. Men jag skulle önskat att jag hade haft mer tid att pyssla i den. Tänk om jag hade ordnat några höstliga blommor, som kunde lysa så vackert i den underbara höstsolen. Men jag får föreställa mig dem i fantasin i stället. Nu är det mest att städa undan inför vintern. Igår var det hårt arbete utomhus. Jag klippte träd och buskar och Thea hjälpte mig samla ihop alla grenar. Det var jobbigt, tyckte hon, men efteråt var hon mycket nöjd och konstaterade att vi nog hade den finaste trädgården i världen. Nja, vi är väl inte riktigt där än.

Tripp trapp trull - vi har spring i benen full

Det var en gång tre små barn. De var fantastiskt duktiga på att springa. Var de hade fått sin talang ifrån är inte känt, men framgångar hade de i massor. Det började med storebror som radade upp seger efter seger, fick sedan lite darr i benen och lade springskorna på hyllan. Då tog storasyster vid. Även hon gjorde succé. När hennes pokalsamling började närma sig storebrors i storlek blev det fart på pojken igen. Inte kunde väl han vara sämre än lillasyster? En bejublad come-back och som han själv sagt "jag har lärt mig bli vän med pirret". Nu några lopp senare blev det en dubbelseger för syskonen Berlin.
  Och den yngsta, hon vill ju inte vara sämre hon. Hon har två lopp i bagaget, men ville ha en "riktig nummerlapp" sprang hon 1 km i full fart. Mycket stolt kunde hon konstatera att varken farmor eller mormor skulle ha orkat springa lika bra som hon.

Snipp snapp salut. Än är inte framgångssagan slut!

Hemskheter hemma på vår gata i stan

Det är blodspår längs hela gatan utanför minstingens dagis idag... Spår efter ett knivrån utanför "vår" affär. Stackars man, hoppas det går bra. En dagismamma berättade att hon var ensam hemma med barnen när polisen knackade på för att höra vad hon hade märkt. Tur det inte var hos oss. Jag hade nog aldrig överlevt det. Hade packat ner alla barn i bilen och kört hem till mamma.

Ensamma hemma?

Ensamma hemma?

Vi har varit utan man i huset en knapp vecka. Det brukar vara lite oroligt innan, jag funderar mest på hur jag ska ro i land allt, barnen på hur mycket de ska sakna deras pappa. Det blev dock inte så mycket av det denna gång. Det kändes som att vi sa hej då och hej igen i nästan samma andetag. Hur blir det så? Jo, man har häcken full. Då hinner man inte tänka eller känna så mycket.

Vi började med en fotbollsmatch. Skönt att Emil är så stor att han tar sig till sina matcher på hemmaplan själv. Eftersom det blir mörkt nu så vill jag ändå gå möta honom. Då är Thea helt fantastisk, jag läste saga och nattade henne, berättade att jag skulle hämta Emil, att Julie-Ella var kvar hemma, och att Thea kunde ligga kvar i sin säng och lyssna på CD-saga tills jag kom tillbaka. Javisst, säger hon. Jag går, kommer tillbaka och där ligger hon och sover. Efter drygt tio år som småbarnsförälder är detta HELT fantastiskt.

Dagen efter krockade aktiviteterna. Svårt, även för mig, att vara på fler ställen på samma gång. Tack och lov för mammor/mormödrar. Thea var överlycklig för att bli hämtad av mormor och körd till dansen. Dagen efter ville förskolefröknarna kolla av en gång till om det verkligen var min mamma eller min syster (!) som hämtade... Får väl bjuda på den som tack för hjälpen;)

Eftersom helgens bestyr bestod av kalasbesök på Hisingen, handbollsträning i Sävedalen, handbollsmatcher på Lundby Strand, friidrottsträning i Sävedalen och fotbollsturnering i Kungälv är jag glad att jag har mina grannar och vänner. Vi har lyckats bygga upp ett litet nätverk av lagföräldrar här i Utby som brukar hjälpas åt att köra. Väldigt tacksamt i sådana här lägen.

Och rätt som det var kom mannen hem igen!

Ljus i mörkret

Det är mörkt nu. Riktigt mörkt och väldigt svårt att gå ut på morgonen. Julie-Ella brukar fråga mig varför jag väcker henne mitt i natten hela tiden. Det undrar jag också. Varför börjar skolorna inte klockan nio? Eleverna lägger sig så vansinnigt sent att det hade varit bra, även för dem. Har svårt att tro att de skulle lägga sig ännu senare för det. Men, vem vet kanske det blir så. För att motverka det investerar vi för fullt i ljus. De senaste tillskotten, elektriska värmeljus till lekstugan, stod Fredrik för. Det kommer glädja hans mamma mycket. Att inte hennes barnbarn lever farligt ute i trädgården.

Ett annat mörker är jobbet. Har aldrig upplevt så mycket frustration och svårigheter på en gång. Men efter ihärdigt påtryckande, funderande och samrådande börjar vi hitta några lösningar här och där. Lite ljusglimtar. Så irriterande med stora behov och liten ekonomi. Jag är ganska ekonomisk, skulle inte sätta mig i konkurs, men finns det pengar kan jag tänka mig att spendera en hel del om jag anser det är väl valda investeringar. Att använda skattepengar för att investera i elever är väl använda pengar. Det finns dock en hel del annat jag inte är väl valda investeringar för våra skattepengar.

Hur blir man en bläckfisk?

Det hade varit praktiskt med åtta armar. Tänk vad mycket man hade hunnit med då. Vi har slitit som små djur hela dagen, städat och fixat både ute och inne, men ändå är vi inte färdiga. Puh!

Dessutom har vi fyllt i almanackan med alla barnaktiviteter som sker nu under hösten. Då räcker det inte med bläckfisken. Då skulle jag behöva vara Harry Potter och ha en sådan där tidvändare som de använde i någon av böckerna. Herre Jesus, hur ska detta gå?

Stockholm...

Vilken helg vi hade i Stockholm. Jag känner inte till Stockholm så bra och är inte heller så imponerad. Får jag välja åker jag hellre till Köpenhamn. Där trivs jag. Men denna gång fick jag se huvudstaden från dess finare sida. Underbart väder, trevliga besök och härlig löparstämning på Lidingö. Barnen sprang som bara den. Förstår inte hur fort det kan gå. En femtondeplacering och en andraplats. Båda förbättrade sina tider med någon halvminut sedan förra året. Nöjda och glada, fast det grämde Emil lite att han inte vann den där fotbollen man fick när man kom etta till sexa. Men vi utökade vår väsksamling, som nu börjar bli enorm.

Och det verkar inte bättre än att det blir Stockholm en gång till i höst. Hoppas det blir lika bra.