Nej, nej, nej!

Det bultar i huvudet, gör ont i magen, det svider i halsen och ömmar i huden. Men jag kan inte vara sjuk nu. Det är alldeles för många nationella problem att lösa. Hoppas denna hemmakur och en tidig läggning gör susen.

Vi är röde, vi är hvide

I brist på svenska framgångar tar man det näst bästa. Danmark är numera EM-mästare i handboll. Och även om det ur svensksynpunkt hade varit bättre med serbisk vinst så gick det inte att heja på dem. Man hejar sällan med hjärnan, utan hjärtat.

Vad grymma de är, drengarna från grannlandet. Man kan inte låta bli att bli avundsjuk. De vet i alla fall hur man löser en punktmarkering...

Och vilken målvakt. Det är nästan att man blir lite förälskad. Men det skulle nog räknas som barnarov. Att fylla år och man blir äldre känns mest när man tittar på idrott. Vissa av dem är ju till och med födda på 90-talet!

Simultanförmåga

Jag rättar prov och skriver respons till eleverna, skriver omdömen till elever och föräldrar samtidigt som jag blir sms-bombad av min dotter. Hon har kommit på hur man infogar symboler i sina meddelanden och det finns några att gå igenom... Det gäller att hålla tungan rätt i mun så man skriver rätt sak på rätt plats.

Gymnastik igen

Ny omgång i gymnastiksalen. Hoppas det blir lika roligt som förra veckan.

Presentparad

Barnsligt förtjust i att fylla år. Roligt att bli uppvaktad och få fina saker.

Handbollsträning

Så här tillbringar Thea sina onsdagar.

Och så blev det vinter...

Debut i gymnastiksalen

Så var det dags för ny aktivitet för Thea. Det blev gymnastik.

Det här var roligt!

Charmtroll

Så himla rolig tjej detta är. Och vilket smittsamt skratt. Vad härligt att vara nio år och kunna skratta ihjäl sig och strunsaker. Som tex "Hubba-Bubba-Linda, vilket ovanligt namn".

Barnen är olika helt enkelt

En av de fantastiska saker med att ha barn är att få på så nära håll uppleva hur personligheter växer fram. Det är spännande att känna igen sig i saker, hur de tänker och reagerar. Nu när vi dessutom har flera är det också spännande att känna igen dem i varandra. Emil och Julie-Ella är väldigt olika i mycket men också väldigt lika i mycket. Thea är också väldigt lik de andra, men har även hon egenskaper som inte finns hos varken storebror eller storasyster. Dessutom är det fascinerande hur det kan bli så olika i samma familj, samma hus och ganska samma ålder.

En har tävlingsinstinkt så det sprutar ut genom öronen. Det syns, hörs och märks på alla sätt. En annan har det samma, men det finns bara i det tysta och så exploderar det fram när man inte riktigt är beredd. Den tredje verkar inte alls tycka det är så viktigt, mest som en självklarhet att när man blir tillräckligt stor så vinner man pokaler och medaljer.

Alla tre har myror i brallan. De är ganska olika bra på att bemästra dem. I relation till varandra kan man se denna skillnad. Jämfört med andra familjer vi umgås med känns det som våra barn alltid går snabbast, springer mest och pratar hela tiden. Som om de andra går på valium och våra på Duracell-batterier.

Det är bra att man är olika. Vad långtråkigt det vore annars.

Hej då julgran!

Efter att ha dansat några varv runt granen och tömt den på godis packade vi ner pyntet och la upp det på vinden. Det är lite sorgligt eftersom den skapar lite mysig stämning, men Emil ville få bort den från sitt "handbollsmål". Ett år går dock fort och det är snart dags för en ny.

Konstnärliga barn

Kreativiteten flödar hemma. Det är inte bara mitt sportintresse som smittat av sig. Nästan varje dag jag hämtar Thea på förskolan får jag en ny present. Vackert inslagen med många krullade snören i olika färger. Hjärtat slog några extra slag i veckan när jag fick en ny handväska, gjord av vikta papper med handtag av lila presentsnören. För att jag inte ska förväxla den står det mamma Berlin också. Den har jag på jobbet när jag behöver värma hjärtat.

Thea gjorde ett äpple till mig i julklapp och JulieElla gjorde en bjällra till Emil. Hon målade den i ÖIS-färger för att retas lite. Som tur är kan är de stora nog att skilja på retsamhet och retsamhet. De inser när de är kärlek bakom och Emil kunde le lite åt det.





Det var många klappar under granen till mamma från Thea. En annan ljuvlig sak var den är underbara tomteparaden. Den blir svår att plocka undan nu när julen ska städas ut.

Även Emil, den största idrottsfanatikern av oss alla, skapar ibland fantastiska kreationer. Häromdagen hade han inget att göra och lånade lillasysters rittavla. Det blev en fräck katt och råtta- bild, som han själv insåg kvaliteten i. Så då gick han och målade den på papper med.

Promenad i vintersolen

Var i Lindome och följde Emils lag i Snickarcupen. Passade på att ta promenader mellan matcherna. Ljuvligt vinterväder. Matcherna gick bra, första mot Hovås-Billdal slutade med 3-1, andra mot Lerum slutade 6-0 men ett av Emils mål missade domaren helt, fast hela målvakten låg inne i mål och hade bollen bakom sig, men så är det ibland. Emil gjorde ändå hat-trick så han kunde ta det. Värre när det gäller något. Tredje och sista matchen i gruppspelet var mot hemmalaget Lindome och trots massivt hemmastöd vann Utbynäs med 2-0. De vann alltså sin grupp och spelar slutspel nästa lördag. Hoppas denna redovisning uppväger bristen på bloggande den senaste tiden;)

En liten rebus

Idag ska Thea och Julie-Ella få njuta av deras julklapp. De ska iväg med mormor, morfar och kusin Livia. Vad de ska göra får ni veta om ni löser denna bildgåta.

Klicka här så får ni svaret.

Räddaren i nöden

När vi åkt runt halva stan för att åka skridskor upptäcker vi att jag glömde ta med Theas jacka. Tänkte att hon skulle slippa den i bilen eftersom hon var så påpälsad och brukar bli lite åksjuk, men då glömde jag den helt i stället. Emil blev räddaren i nöden och erbjöd sin. Tog väl lite chansen också att få ett giltigt skäl att slippa sin. Det är ju ett så evinnerligt tjatande om dessa ytterkläder med honom.

I detta fall blev det ju räddningen att Emil inte använder sin vinterjacka. Den hade blivit allt för stor. Denna är mjukare och lättare att vika upp. Thea blev ju också riktigt tjusig.

Jag erbjöd Emil min jacka, för efter ett tag blev det lite kyligt, även för honom. Men den var nog inte häftig nog, eller för stor och bylsig. Det var nog där skon klämde.

Min mössa fungerade bra, dock. Sedan så har han blivit väldigt duktig på skridskoåkning så han susade fram på isen. Fungerar också bra för att hålla värmen.

Skridskor på Heden

Oj, oj, oj vad terminsstart är en hektisk period. Förklarar dock inte helt varför det inte blivit något inlägg på länge. Efter julhelgen och Lundaresan var det bara att kokonga här hemma. Gick nästan inte många meter från huset på hela veckan. Märkligt nog. Förutom de sedvanliga träningsrundorna var detta min enda utflykt:

Skridskoåkning på Heden. Vi tänkte ta Ruddalen först, men eftersom det var den första fina vinterdagen efter nyår så var det fler än vi som hade samma tanke. Vi vände när vi såg parkeringskaoset och kön.  Det var bättre mitt inne i stan.

Theas första gång på skridskor. Det gick galant. Inte som hennes pappas premiärtur precis, då han blev förbannad för att det inte gick som han tänkt sig och svor sig fri från skridskor för all framtid. Tills en dag då en underskön kvinna fick honom på bättre tankar... (Detta är egentligen en preskiberad historia eftersom det begav sig på nästan förhistorisk tid, men vissa berättelser blir klassiska och går aldrig ur tiden.)



Det blev visserligen en och annan vurpa. Men envis som sin mor gav hon sig inte och åkte varv på varv.

Dagens arbete

Börjar året med att försöka bli ännu klokare. Ska i alla fall avsluta min uppsats som legat på vänt sedan i somras. Den är så gott som klar, hoppas jag, det är bara själva redigeringen kvar.

Sedan är jag i valet och kvalet om jag ska anmäla mig till nästa kurs. Den ligger så dumt, över hela sommaren. Egentligen borde jag för det är nödvändigt om jag ska byta karriär så småningom, men då tar jag ju också bort semestern. För att anmäla mig och sedan inte slutföra det finns inte i min värld. Eller så är det mitt nyårslöfte, att minska prestationsångesten. Men man ska nog inte avge löften som man inte ens tror på från början.

Resten av familjen är klokare. De är ute och roar sig, spelar beachvolleyboll och går till simhallen. Thea har till och med piffat upp sig för bassängen. Om jag jobbar på riktigt bra kanske jag följer med till skridskobanan i morgon.