Ledsen och lite skamsen

Tänk vilka känslor barnidrott kan röra upp. Har precis dömt en fotbollsmatch för tioåriga pojkar, Emils Utbynäs mot V Frölunda IF. Tränarna hade svårt att ta mina domslut, de tyckte vissa regler inte var så noga och framför allt skrek de åt mig på plan att jag inte fick säga till deras spelare utan att ta det med dem. Efter det var det okej att göra domaren till hackkyckling. Spelet blev hårdare och hårdare, killarna blev tröttare och argare och stämningen var inte på topp. Jag la ca två timmar allt som allt på detta och blev bara utskälld. Inte ens tack för matchen efteråt. Och nu känner jag mig ledsen. Klart att jag gjorde några fel, jag är en förälder som ställer upp på min fritid. Trots att jag både spelat fotboll själv och gått någon domarkurs någon gång så kan man absolut inte begära annat än att man ska göra så gott man kan. Och det gjorde jag.

Lite skamsen är jag för alla gånger som jag står vid sidan och svär på domarna. Men jag gör det i alla fall tyst, kanske de närmaste föräldrarna hör. Men nu ska jag sluta även med det.

Sommarens chock

Här kommer ett litet boktips nu när höstmörkret faller på. Då vill man ju inget hellre än att kura ihop under en filt med en kopp rykande varmt te och läsa, eller hur?

Jag var nere i Kungshamn och köpte den i slutet av semestern för alla andra böcker var slut och jag hade läst ett spännande utdrag från den på den mycket läsvärda bloggen med det förskräckliga namnet http://bokhora.se/. Tänkte att det skulle passa bra med en feel-good roman för att bibehålla det goda humöret även när semestern närmade sig sitt slut. Men STOR varning för det är inte alls någon feel-good. Jag fick en total-chock. Vet inte varför jag egentligen trodde det, men förmodligen eftersom jag förknippar både Marian Keyes och Nick Hornby med glada berättelser och de båda uttalat sig om boken på dess omslag. Helt fel men än dock så rätt. Fantastisk bra bok som jag rekommenderar nu när jag kommit över chocken.

Lekstugan - den orörda versionen

Jag tror att jag ska prova en följetång. Ni kan få följa lekstugans omvandling. För ni tycker väl att det är lika spännande som jag? Sedan kan vi ju ha en invigningsfest nästa år. Alla som bidragit till omvandlingen genom små tips och synpunkter här på bloggen. Med tanke på att det inte blir så mycket kommentarer vågar jag lova det. Vi kommer därför få plats, menar jag. Eller så ser ni det som en utmaning och då väller det in goda råd och idéer. Det vore roligt.

Dagen efter

Killarna kom tvåa i turneringen. Sjukt vad duktiga de är! Igår var de lite besvikna efter förlusten i finalen, men så här dagen efter är de nog nöjda.

Dagen efter löprundan har jag träningsvärk. Faktiskt första gången på mycket länge. Det är ingen dum känsla. Däremot var det inte skönt igår. Av någon obegriplig anledning åkte jag på mjölksyra tidigt. Dessutom blev jag totalt överhettad för jag underskattade temperaturen. Det blev därför inte så mysig som det borde. Blev faktiskt mycket nervös för hur det ska gå på lördag, när jag ska kuta runt i stan i mörkret.

Efter två helger med fotbollsturnering längtar jag till en där vi kan vara hemma och greja lite grand. Kanske till och med starta projekt lekstuga. Denna gång ska jag vara bättre på att ta foton under hela processen, och inte bara på det färdiga resultatet. Fasar lite hur det kommer att bli. Jag ser mig själv inreda den efter en klar och tydlig bild jag har i huvudet, bara det att JulieElla verkar ha en lika klar bild som jag. Undra vem som kommer ge sig. (Jag inser att det bör vara jag;)

Tillbaka till hemtrakterna

Idag har vi varit på Välen och hejat på Emil som spelade Skona cup. Det var tre matcher i gruppspelet och de vann alla tre. Målskillnaden var 33-1, ganska överlägsna alltså. Det var ändå roligt att titta, i alla fall de två första matcherna, sedan började man längta till slutspelet. Fantastiskt duktiga killar och oftast var det ren underhållning.

Mellan matcherna hämtade Fredrik och Anders barnens nygamla lekstuga. Det ska bli MYCKET roligt att börja fixa med den. Mycket roligare än att gå till jobbet egentligen så nu önskar jag mig en vecka ledighet igen. Mycket ska mycket ha. Under tiden var tjejerna hos deras mormor och badade, inte i havet utan på stranden, som Thea sa. De är inte riktigt kloka i vilket fall som helst. Det är ju verkligen höst på riktigt. Anders försökte sig på ett av sina berömda skämt, nämligen att jag skulle ta med baddräkten i morgon, jag med. Ha ha ha.

I morgon blir det slutspel. Jag tar för givet att de går vidare från åttondelen, vilket man kanske egentligen inte ska, men då ska jag mellan matcherna göra en come-back i hemtrakterna och köra en av mina gamla löprundor. Det ska bli spännande att se vad som är sig likt och vad som har ändrat. Det kan ju till och med hända att det nu står ett hus i vägen, eller två.

Var är mitt liv!

Det känns nästan som jag försvunnit från mitt liv. Hur sjukt mycket kan man ha att göra på ett jobb egentligen? Ingen klagan, jag skulle inte vilja vara utan arbetet, men det är en konstig känsla att gå från att kunna göra en massa med familjen till att inte se dem alls. Det här med att oroa sig för Emil, att han ska vara hemma själv på dagarna har då inte heller varit ett problem eftersom det inte finns en sekund över att tänka på något annat än jobbet jobbet jobbet. Toppen är det då att det finns en mamma/mormor som hoppar in och hittar på roliga saker, så man inte behöver ha dåligt samvete för det. Emil har dock klarat sina första ensam-hemma-dagar galant.

Stora killar reder sig själva.

Hej då sommaren!

Vi är så nöjda med semestern i år.  Vi har hunnit med så mycket att till och med jag är nöjd. Vi har även hunnit med att lata oss emellanåt. Solat, badat, varit på utflykter, varit i Danmark, umgått med släkt och vänner, fixat en massa huspyssel, idrottat, sett på idrott och fixat några kursuppgifter.

Nu är vi redo för höststormarna!

Fighting spirit

Som bekant så oroar man sig alltid för sina barn. Och man vill att det ska klara sig bra i livet. Då behöver man lite fighting spirit. Bra saker får man oftast kämpa för. Idag har jag sett att mina barn har det. Även om det är i idrottssammanhang och det naturligtvis inte är det viktigaste i livet så har jag sett det. Rejäl kämparanda - ända in till slutet och jag är så sjukt stolt.

Ingen rädder för vargen här

När Emil var liten, drygt två år, och hade blivit storebror. Då var han inte, av förklarliga skäl, så duktig på att sitta still och vänta på att jag skulle bli klar med amning eller blöjbyte eller andra nödvändigheter. Han var dessutom väldigt kaxig och vågade sig på det mesta. En dag var vi i Skatås och promenerade när lilltjejen blev hungrig. Tyckte egentligen inte om att amma ute när jag var ensam eftersom Emil lätt gav sig iväg, men satte mig mitt på en STOR gräsmatta, med skog runt om och tänkte att där hade jag bra koll.  Men Emil fick plötsligt syn på något spännande i skogen och fick full fart. Och han var snabb redan då. Med en liten igel vid mitt bröst hade jag ingen chans att komma ikapp så jag skrek "Vargen kommer!" Det var det enda i världen som Emil var rädd för. Kanske inte helt moraliskt rätt att skrämma sina barn så, men det var det eller vilse i skogen.

Som tur är har han kommit över vargskräcken för vi fick visst med oss en hem från djurparken igår...

Onödig skylt?

Ibland undrar man. Vem skulle komma på tanken att gå närmare än så här? 

Färdiga projekt

Jag har haft lite roligt pyssel även här vid kusten. Fick tillstånd av min svärmor att ge mig på en stol och ett par sänglampor. Stolen blev väldigt fin. Glömmer jämt att ta en "före"-bild, men den var lite mattare vit innan och tyget var randigt i några rosa och blå nyanser. Egentligen väldigt fint, men fläckigt och blekt.

Sänglamporna var i klarlackad furu och skärmarna av naturvit väv. De blev ganska bra. Det var första gången jag klädde om lampskärmar så det blev lite ojämnt på sina ställen. Men det syns inte på håll.

Den fina tavlan är ett verk av Thea, som ni ser.

Rida rida ranka

Det är ganska dyrt att vara på Nordens Ark. Men man får hela tiden tänka att det är för en mycket god sak. Dessa arter har nästan dött ut på grund av människor så man kan se det som lite pay back time. Även om det inte är jag personligen som är ute och jagar...

Hur som helst. Idag slog vi på stort och det inkluderade även en ridtur. Våra tjejer suktar så efter att få rida och jag kommer aldrig i mitt liv sätta min fot i ett stall igen, så det är ponnyridning det får bli. Söta och lyckliga var de. Så det var värt den dyra ritten.

A walk in the park

Männen i familjen åkte till Göteborg. I första hand för att se på fotboll. Åker nog glada tillbaka just nu då göteborgarna slog stockholmarna. Enligt G-P var det en bra match, dessutom. När de ändå var nere passade de på att klippa gräs, vattna och dammsuga. Så allt är tipptopp inför arbetsstarten nästa vecka.

Kvinnorna i familjen blev avsläppta på Nordens Ark. Världens finaste djurpark. Idag var dessutom en toppdag. Vi såg verkligen ALLA djur, förutom stinkpaddan. Den är bra på att gömma sig. Thea började med att vinna en lite snöleopard, som hon sedan guidade runt så den fick hälsa på alla sina släktingar och vänner.

Det är så spännande att titta på de vilda djuren. När vi kom till snöleoparderna hade de precis fått isglass (frusna blodblock) så det var lite fart på dem. Det som är fascinerande är att jag som vuxen och som vet hur exotiskt det är med dessa djur i skogen är helt tagen och kan titta hur länge som helst. Tjejerna tittar, tycker de är hemskt gulliga och funderar lite på hur gosig deras päls är, och sedan är det bara: "Ja, ja där var snöleoparderna..."

A walk in the park..

Hipp hipp hurra!

Idag firar vi!

Thea har lärt sig att simma!

Fem ljus. Ett för varje meter.

Vi firade med björnbärspaj gjord på egenplockade bär från i går. De vuxna fick dessertvin från Bourdeaux. Är det semester så är det.

Det gick väl sådär...

Det började bra i går. Vi kom fram till stranden och åkte gummibåt.

Det var många som ville åka med. Förutom Thea och JulieElla var grannflickorna med på stranden. Det är väldigt svårt att skilja Thea från hennes kompis just nu.

Vi hade det väldigt skönt. Eftersom barnen sysselsatte sig med båten kunde vi vuxna sitta på stranden, fika och prata. Lugnt och skönt. Sedan åkte den andra familjen hem för att äta mat. Vi tänkte att vi kunde stanna kvar, passa på.

Thea och jag rodde över till den andra stranden och tillbaka. JulieElla lekte vid stranden och fick följa med vändan efter. Men vi hann inte så långt. När vi rott ut ett tiotal meter såg vi ösregnet komma mot oss i full fart. Det var verkligen full fart. Denna gång hann vi inte tillbaka till bilen. Vi blev sjöblöta, filten, handdukar, flytvästarna, kläderna. ALLT! Thea tyckte hon blev så tung att hon inte orkade gå. Men vi skrattade allihop. Inte så mycket annat att göra. Dessutom var regnet varmt så det var inte värre än att bilen blev full med sand. Det blir väl dagens projekt. Att få ren den.

Nytt försök

Idag gör vi ett nytt försök med stranden. Vi har köpt en gummibåt till barnen, men det har varit besök och middagar som gjort att vi inte hunnit testkört den ännu. Igår laddade vi hela badväskan och åkte iväg till den fina stranden där det inte är så fullt. Tänkte det passade bättre när man ska ro gummibåt. Men när vi parkerat bilen och gått halva bilen började det åska och vi han precis packa in oss igen när himlen öppnade sig. Det blev lite RISK och fika hemma i stället. Idag gör vi nytt försök. Men vi satsar nog på hemmastranden. Sover så makalöst länge på morgnarna att vi är lite sent ute för att åka iväg.