Var är mitt liv!

Det känns nästan som jag försvunnit från mitt liv. Hur sjukt mycket kan man ha att göra på ett jobb egentligen? Ingen klagan, jag skulle inte vilja vara utan arbetet, men det är en konstig känsla att gå från att kunna göra en massa med familjen till att inte se dem alls. Det här med att oroa sig för Emil, att han ska vara hemma själv på dagarna har då inte heller varit ett problem eftersom det inte finns en sekund över att tänka på något annat än jobbet jobbet jobbet. Toppen är det då att det finns en mamma/mormor som hoppar in och hittar på roliga saker, så man inte behöver ha dåligt samvete för det. Emil har dock klarat sina första ensam-hemma-dagar galant.

Stora killar reder sig själva.