Tack och lov att jag inte åker tåg oftare!

Jag har gjort två tågresor på två dagar och jag satt och båda gångerna önskade jag starkt att jag kunde ta mig därifrån. Och det var inte av den anledning som tågen kritiserats så mycket för den senaste tiden, för båda gångerna avgick och ankom tåget i utsatt tid. Det som störde mig var dessa svartsjukedramer som man blir indragen i. Under resan till Karlstad fick jag sitta och lyssna på en ung kvinna som var MYCKET ledsen över att hennes pojkvän ville se på hockeymatch när hon åkt tåg sedan SJU på morgonen för att komma till honom. Efter ett tag verkade det som om han gav med sig och sa att han kunde skippa matchen, men då började hon gråta och så var det fel att han ens kommit på tanken att titta på en match när hon skulle komma...Han verkade tröttna och la på för det blev tyst. Efter några minuter satte hon igång igen. Då grät hon och sa att han kunde få se på matchen för hon ville inte att han skulle bli ledsen, men hon svängde fort för då dök det plötsligt någon tjej med upp i bilden. SUCK! Då började hon om igen. Han uppskattade inte henne, hur kunde han vilja se en match och dessutom i sällskap i andra än hon.......Hon skrek och grät tröstlöst om vartannat och det var helt omöjligt att inte höra. VARFÖR gör man sådant här offentligt?
  På hemresan hände något liknande, fast som tur var började det offentliga bråket via mobil vid Gamlestan så jag visste att det inte skulle bli lika långvarigt. Denna gången var det en tjej som tröttnat på sin kille och talade om högt och tydligt att han är en "player" och att han inte behöver säga att han älskar henne för det har han aldrig gjort...Och så fick vi höra om alla tjejer han varit med och vad han gjort med dem...Och hur man definierar otrohet...Hemlängtan har inte varit starkare. Varför finns inte shinkansen i Sverige?