Tur att man inte är ensam!

Nu när jag blivit övergiven i några dagar är jag glad och tacksam över att jag inte är ensam här i världen. Underbar kompismamma som tog hand om mina flickor när jag var tvungen jobba sent och sedan gå på fotbollsmatch med Emil. Härliga tränare som hämta, skjutsar och fixar så att Emil kom till fotbollsplan. Samtidigt är detta lite läskigt för ett kontrollfreak som jag. Kommer de ihåg att även ta med mina barn från skolan och förskolan, båda två? Kommer Emil ihåg att han att han ska gå hem? Stänga av spisen? Äter han maten eller hittar han på något annat? Låser han dörren? Ja, ni förstår...
  Efter låååång arbetsdag hamnade jag i alla fall till slut på Slätta Damm. Mycket rolig match mellan Utbynäs SK och Häcken. Slutresultat 6-2 och killarna hade läget under kontroll hela tiden.

Som ni ser har Emil inte fotbollsskorna på. Fine, tänkte jag, det gör ju inte så mycket. Kanske bra om han lär sig genom att göra några missar. Han får inte göra så många sådana när han har en mamma med full koll. När han sedan blev avbytare och bara några minuter kvar av matchen då kommer han till mig och berättar att han glömde väskan med skorna, vattenflaskan och DÖRRNYCKELN kvar på planen vid klubbstugan i Utby, och det säger han lite käckt med en axelryckning och charmigt leende! Det var inte riktigt sådana misstag jag tänkte mig....Snabbt in i bilen och iväg på jakt efter vår nyckel. VÄRLDENS kö på Lundbyleden. Då kläcker Emil ur sig att han glömde jackan på planen i Slätta Damm! Nu började även Emil känna att han borde ha lite bättre koll, men jag stressade ju faktiskt honom när jag fick så bråttom i väg... Gjorde en snabb bedömning att nyckeln var viktigare än jackan och stresskörde genom Olskroken och kom förbi kön. Då ringer första tränaren och säger att Emil hade glömt väskan i hans bil. Puh! Sedan ringer en förälder till Emils lagkompis och berättar att han tog hand om jackan. Guld! "Där ser du mamma, det ordnade ju sig."

Jag tar livet med en klackspark.

Tack alla ni som hjälpt mig idag och tack för att ni läser bloggen, lite respons har jag fått och det är jätte-roligt. Tack Sara för att du blev min första följare;) Som sagt är det lycka att ha underbara människor i sitt liv och två av dem är min fantastiska mormor och morfar som jag hunnit hälsa på idag. Så trevligt besök att man önskade att det inte tog slut.