Är det bättre med diktatur?

Varför är det så att skandaler väcker större intresse än politik? Egentligen borde vi vara väldigt intresserade av politik eftersom det är det som styr vårt samhälle som vi lever i. Politiska beslut påverkar vår vardag, våra möjligheter och vår framtid. Ändå är det skandalerna och de enskilda personerna som får mest utrymme, i vanliga diskussioner och i media. Vad är det som exempelvis driver Thomas Bodström när han skriver en bok om det politiska rävspelet inom Socialdemokraterna? Han sa själv i en intervju på radion idag att han är Socialdemokrat, kommer att fortsätta rösta på dem och arbeta för att partiet ska få fler röster, dock utanför partiet. Det känns då lite märkligt att han ger ut en bok som till synes är till nackdel för sossarna. Man skulle ju önska att han är idealist och vill göra det rätta, men en liten del av mig tror att han gör det för uppmärksamheten. När jag åkte till Karlstad förra helgen såg jag på löpsedlarna att Kung Carl XVI Gustav hade stor sorg för att hans vän hade fått alzheimers. Tydligen var det en större nyhet än att det skett ett hämndattentat i Pakistan av Al-Qaida som ville hämnas mordet på Usama Bin Laden...VEM, även om man är sann rojalist, kan tycka att det är intressant att läsa om Kungen och hans sjuke vän? När det var val sist så var det pinsamt dåligt valdeltagande. På andra sida jorden kämpar människor för deras rösträtt men vi tycker det är viktigare att plantera träd, fika på stan, måla om huset eller vad det nu kan vara. Visst är det egentligen ganska illa? Är vi för bortskämda? Vårt historiemedvetande är kanske skralt? Det är inte så himla längesedan människor kämpade här också. Att inte ta tillvara på de möjligheter de skapade för oss är inte att förvalta deras arv på bra sätt. Varför står politik så långt ner på vår agenda? Vad skulle kunna ändra på det?