Stafettläsning

Idag vill jag mest av allt slappa i hängmattan och läsa. Min bok är så himla spännande. För dryga tio år sedan sträckläste jag Sjöwall Wahlöös deckarserie, den om Martin Beck och hans kollegor. Alltså den ursprungliga, inte de tusen TV- och filmavsnitt som blivit till i efterhand. Personskildringarna i den här danska serien påminner lite om den. Huvudpersonen, Carl Mörck, är lite härligt bitter och ironisk, men man kan ana en hyggelig person under ytan. Jag ligger och småskrattar åt honom lite titt som tätt. Själva brotten han löser är gamla och olösta, lite cold cases. Han är förpassad till källaren för att lösa dessa "ointressanta" brott just för att han är omöjlig att arbeta med och de kan inte bli av med honom på annat sätt. Det visar sig dock att inte ens detta fungerar. För Mörck har aldrig kommit ur trotsåldern och gör precis tvärtom vad han bli tillsagd.

Det gäller även att ligga i och läsa på för det är jag som har fortsättningen och Fredrik är snart klar med första. Vi har en slags stafettläsning.

I brist på hängmatta får balkongen duga.